Jag målar mycket nu. Olika tekniker, uttryck och format. Jag testar, testar och testar. Målar över, målar på, målar under. På duk, på trä, på plexi. Det finns bara en väg ut. Måla mera. Ännu mera.
Månadmaj 2009
Tog lite bilder efter fika på Röda Sten. Omhängning i huset. Examensutställning av foto och film elever från Högskolan i Göteborg. Här får man måla som man själv vill. Och var man vill – nästan. Här har flera av de duktigaste graffity-konstnärerna taggat sina bilder. För några år sedan var hela huset graffity-målat från erkända konstnärer, något som blev mycket uppmärksammat. Men också småkillars sprayövningar till avancerad graffitykont. När det gått en tid målas allt svart för att åter bli ny graffitykonst. En levande kuliss av vår samtid.
Det är med entusiasm det blir något, så sa alltid min pappa. Han hade ofta rätt, min pappa Sixten. Med entusiasm kan storverk skapas. Herr Berg är en sann entusiast, en samlare. En hängiven samlare av alla slag av prylar från mellantiden av 1900-talet.
Man kan ju tycka vad man vill om detta virrvarr av prylar – men det är ett stycke historia som är värt att se – och uppleva. Han kompletterar ständigt sin samling och hans lilla kafé i kombination med samlar- och handelsbod är en nostalgitripp, för alla. Även barn tycker det är kul att handla smågodis från förr. I snygga förpackningar.
KAFFE MED AROM
Nu hade jag vårallergi med nästäppa, men Herr Bergs kaffe var strålande. Det var aromatiskt. Han malde själv direkt innan bryggningen. I gamla hederliga maskiner. Då blir det kaffe som kaffe skall smaka. All heder åt herr Berg. Ett museum mer värt ett besök än Rydals regionstödda, stängda museum.
SHAKER I RYDAL
Så tar man koppen och sätter sig på hawaii-inspirerad utemöbel och tittar. Och man blir som förstummad. Man har flyttats till en Shakerperiod. Det rena, avskalade. Husens arkitektur, skuggor, ett ensamt blommande träd… Det här är kultur. Ett levande museum. Det är njutbart. Och så dessutom gott kaffe. Tack Herr Berg.
Ett stängt museum. 2 maj 2009. När solen sken som bäst.
Ett museum blir ju inte roligare genom att visa upp rader av spinnerimaskiner. Trist. Det var det redan på den tiden när alla arbetarna stod vid de här maskinerna.
Garn- och trådarna sätter lite färg på tristessen.
En skolsal från 30-talet. Ser ju kul ut. I alla fall kulramen. Dåtidens miniräknare…
Museum – känn på det ordet. En institution i vårt samhälle – för medborgarna, till medborgarna. Med olika syften och mål, för förkovran, fördjupning, för kunskap – öppna för alla.
Beskrivningen kan göras djupare…
Så åker man till Rydal för att se något konstnärligt på deras utställning. Trodde jag. Men det blev ingenting alls. Det var stängt. Pågrund av omhängning. Det var kala, tomma väggar man mötte.
Min uppfattning är att det får aldrig finnas kala, tomma väggar. Det skall alltid vara något pågående, spännande, lärande.
Jag blev hänvisad till den permanenta utställningen – det blev en mossig, trist exposé om textilbranschens utveckling under senaste si så där 100 åren. En stor hall med flera spinnerimaskiner och utställningsmontrar med exempel på människors boende, arbetsplats, skola, handelsbod mm. Men gud… var finns alla pedagoger, historiker och framförallt kreatörer och formgivare. Det blir som en försmak på de forna öststatliga presentationerna.
Nej släpp fram kreativiteten och låt unga människor ta plats, som med glöd sätter fokus på lärande, information och kunskap. Även om inte mina bilder visar tristessen så är det det.
Dags för nya tag!
Seven Chapters har utställningen fått som namn. Det är avgångsutställningen 2009 för magisterstudenterna i Fri konst på Valands Konsthögskola.
Under fem års tid har studenterna vänt och vridit på sig själva och sitt skapande i jakten på utveckling och ett konstnärligt lärande.
Hela utställningen visar på en mångfald av konstnärliga uttryck; skulptur, teckning, installation, måleri och film.
Någon gång på tidiga 80-talet gjorde jag Levi Shopparna i Norden. Ett inredningskoncept som än i dag skulle fungera. Första butiken öppnades på Gamla Brogatan – en tvärgata till Drottninggatan i Stockholm. Magnus Uggla var en av de första som kom. Han hade 501 som sin favorit vill jag minnas.
Butikens koncept var genomtänkt i minsta detalj. Idén var att förflytta utomhusmiljön in i butik. Utomhusreklamen flyttades in, liksom brunnar och offentliga papperskorgar mm. Teaterstolar och en scen för liveuppträdanden ingick också i profilen. Golvet var världsunikt – det hade utvecklats av Perstorp och bestod av små tvättade stenar som slipats och blandades med någon form av trekomponent cement. Stenhårt blev det efter någon dag och outslitligt. Vi skapade bl a däck som blev gjutna i golvet jämte brunnslock allt för att flytta gatans look in i jeansshopen.
Konceptet blev en framgångssaga i ett par decennier.
Oftast tittar jag med blicken rakt fram… eller uppåt. Men idag tittade jag ned, eller ner. Tittade på hur smutsig stenen blivit efter bara något år. Och att ingen tvättar och sköter våra allmänna platser. Papperskorgarna är ofta överfulla, tuggummi fastklistrade på gatsten, fläckigt och elände.
Nu kan man ju skita i sådant här, men det gör inte jag.
Jag erinrar mig min bostad i Frankrike, i Antibes där jag tillbringade mitt liv i 15 år. Där högtrycks tvättade man gatorna två gånger i veckan. Och inte nog med det, eftersom parfymtillverkningen ligger i Grasse, någon mil norr om Antibes så fick man väl någon form av essens därifrån som man blandade i högtrycksvattnet.
Du kan ju bara tänka dig så underbart det doftade på morgonen när man slog upp jalusierna och för att köpa nybakat bröd.
Den här filmen är en del av flera verk om 2:a världskriget, utrotningen, politiken, ledarskapet, som jag experimenterat med under lång tid.
Denna film handlar om ett av Adolf Hitlers många tal. Jag har kallat denna film för Eine Abrechnung – en uppgörelse.
Medveten manipulering av bild, tid, ljus och ljud skall förstärka, förvrida, förvränga eller försvåra framställningen. Skall väcka frågor, funderingar.
I denna film, som ej är färdig-redigerad experimenterar jag bl a med fram- och backuppspelning och hastigheten.
Bildens pixlar vill jag förstärka genom fragmentering av innehåll och budskap – något i sönderfall. Också att talet går fram och tillbaka är en del i verkets idé.
Att talet till slut blir obegripligt. Att innehållet blir obegripligt för att i nästa stund bli begripligt i all sin obegripliga situation. I denna visade version finns inga redigerade effekter utan originalupptagning från Adolf Hitlers tal.
Världsberömd skulpturutställning till Århus
Det världsberömda och mycket populära australiska utställningsprojektet Sculpture by the Sea lämnar Australien för första gången på tolv år, och kommer till Danmark i juni. En tre kilometer lång kuststräckning utmed Århus-bukten blir en gigantisk konstutställning utomhus med skulpturer i olika former, storlekar och material.
Sculpture by the Sea skapades av australiensaren David Handley och visades första gången på den berömda Bondi Beach i Sydney 1997 och var då tänkt som ett endags-event. Sedan har utställningen vuxit till en gigantisk utställning med fler än 500.000 besökare per år.
Egna bilder från 68 – Photographic – bilder som gjorts i traditionell fotografisk teknik. Bl a isoheli, streck, och avbrutna framkallningar mm. Tekniker som inte kommer till sin rätt på bloggen men som ändå har ett innehåll och visuell känsla.Jag gillar min bild på grenar som sticker ut ur snön. Eller mina träd. Jag var vid den tidpunkten fanatisk fotograf på alla popkonserter. Jag fotade tusentals bilder. Mina favoriter var Jimi Hendrix, Ten Years After och Yardbirds som senare blev Led Zeppelin.
Det här trädet fotograferade jag i Falkenberg. Jag låg i gräset och tittade upp mot himlen. Då såg jag trädkronan och tog bilden. Denna bild kom att sitta i Volvos personalmatsal på en hel fondvägg.
Denna snöbild har jag alltid gillat. Vet inte varför men den är så direkt. Okomplicerad och kraftfull. Att något kan överleva i denna kyla. Allt snövitt, kontrastrikt.
Jimi Hendrix, Göteborg, Lorensbergs Cirkus.
Hans högerhand är omlindad med gasväv. Han hade fått frispel på hotell Opalen och kastat ut TV och möbler. Han startade upp konserten med Sgt. Peppers Lonely Heart Club Band… själv med en ensam gitarr… det var magiskt.
Den här gossen heter Alvin Lee och var sångare och fenomenal gitarrist i Ten Years After. En grupp som fick flera stora hits och drog stor publik. Denna bild är tagen i Göteborg men jag minns inte var. Kanske på Lisebergs stora teater som senare brann ner.
Bilden under finns också i boken. Den är tagen något år efter att Älvsborgsbron haft premiär. Denna bild är från brons ena portaler, vid Röda Sten. Jag gjorde en svit av bilder från bron som senare publicerades i GP och vann i deras fototävling. Alla bilderna var i sk streckmanér för att få större dynamik, alla gråtoner är borta för att få fram styrka och kontrast.
© 2025 Lars Gustaf Andersson
Producerad av Rivercode Webbyrå — Upp ↑