Detta gör mig glad… att vandra runt bland god konst, Robert Rauschenberg som gick bort nyligen har skänkt konstvärlden och oss människor ovärderlig konst att inspireras av, att betrakta, fundera över… stanna upp vid.
Månadmaj 2009
Tage Andersen, Köpenhamn, alltid klädd i barockkläder.
Jag lärde känna honom i mitten av 80-talet. Jag skulle göra en ny butiksiinredning till KF och Konsumentföreningen Stockholm och skapade en butik som kom att heta Carl Fredriks Ekipering. Den blev mycket speciell.
Den första butiken låg i Skärholmens centrum. Inredningen var designad av just Tage Andersens på Ny Adelsgade i Köpenhamn. Oerhört vackra bord i zinkplåt med smidda järnben och mässingsdetaljer fick bli uppläggningsbord för kläderna. Skåpen blev de vackra i zink, smala, höga med ultramarinblå glasluckor. I dessa förvarades skjortor.
Stolar i järn och zink med stolsdynor i lin, för att bara kunna sitta ner och vila i butiksmiljön, var nytt då.
En central plats i butiken var en gigantisk fågelbur med riktiga fåglar… Hela butiken fick stor uppmärksamhet och möblerna var viktiga accenter till den övriga inredningen.
Tage Andersen har haft en rad utställningar i Sverige bl a på Millesgården i Stockholm, ett av hans mer omfattande pågående projekt är att bygga om Norrvikens trädgårdar utanför Båstad.
En karaktäristisk komposition, dock här saknas färska blommor.
Det här är mina egna Tage detaljer, Bordet i zink, järn och mässing, Äggen i ärgad koppar, Päron i koppar, Blomkalk i koppar på järnstativ (som skall ha lökar), Skira ljusstakar i koppar och den magnifika, höga Bordslampan klädd med palmblad till en skärm i svarvad zink. De små kattliknande bysterna är i brons av Carl Milles.
Tage Andersen började sin karriär som florist och bagare. Bakverken blev så exotiska att ingen vågade börja äta. Därefter tog han floristscenen i besittning. Han var personlig florist till den Kungliga danska familjen och introducerade en rad läckra idéer till blomsteruppsättningar med blandningar som ingen skådat tidigare. Tages praktfulla tillämpningar av färska blommor i kombination med konstgjorda blommor i zink, eller brons, silver lämnar ingen oberörd. Vid högtidliga bjudningar och event fick naturligtvis Tage göra de fantastiska kreationerna.
En karaktäristisk komposition, dock här saknas färska blommor.
Det här är mina egna Tage detaljer, Bordet i zink, järn och mässing, Äggen i ärgad koppar, Päron i koppar, Blomkalk i koppar på järnstativ (som skall ha lökar), Skira ljusstakar i koppar och den magnifika, höga Bordslampan klädd med palmblad till en skärm i svarvad zink. De små kattliknande bysterna är i brons av Carl Milles.Dessa inredningsdetaljer är kontraster i den totala inredningen. Jag gillar stilbrott har jag märkt och tidsepoker blandas friskt, från modern möbeldesign från t ex Källemo till gustaviansk klassisism.
Bauhaus, – form och funktion. Skolan som kom att bli ett begrepp och stilbildare långt efter att skolan stängdes efter att tyska regeringen gjorde det omöjligt att bedriva verksamheten vidare. De skickliga formgivarna flydde från Tyskland.
Många av dessa skickliga formgivare och arkitekter var varandras inspirationskälla. Med ny pedagogik och lära inom formgestaltning växte kreativiteten och förmågan att se funktion som ett viktigt element i formgivningen och i produktionen. Begrepp som rationell, funktionell och ekonomi blev signum för Bauhaus.
Skolans rektor Walter Gropius skapade själv ett stilistisk fundament som blev banbrytande för unga formgivare. Marcel Brauer, Eileen Grey, Le Corbousier men också Kandinsky var bara några av dessa skickliga esteter som lever vidare i våra dagar genom hållbar god form och design.
.
Ett typsnitt som är karaktäristisk för Bauhaus – detta typsnitt blev min egen inspirationskälla i slutet av 60-talet då jag formgav Airline Bold, och Italic. Du kan se typsnittet på min blogg.
Ett typsnitt som är karaktäristisk för Bauhaus – detta typsnitt blev min egen inspirationskälla i slutet av 60-talet då jag formgav Airline Bold, och Italic. Du kan se typsnittet på min blogg.
Memphis-gruppen var en samling kreativa stiister med en gemensam målsättning. Ny design i en postmodern värld. De väckte en enorm uppmärksamhet och ”skolans” ledare Ettore Sottsass, själv arkitekt och professor i design samlade en grupp duktiga formgivare som lyfte form och gestaltning till helt nya höjder. Många av dessa formgivare och arkitekter blev stilikoner för den postmoderna arkitekturen och dess design. Här följer några exempel på Memphis-gruppens produktion.
Memphis-gruppen kom att väcka uppmärksamhet med sin möbeldesign. Postmoderna uttryck med brokiga detaljer och sammanfogningar som skapar intressanta möten och kontraster. Möbler i starka färger men också spännande variationer av ytskikt som t ex laminat med tryckta mönster var vanligt förekommande. Textildesign, glas, vardagsprodukter, belysning hörde till designkoncepten.
När jag på 90-talet förvärvade Häggåstrands Väveri, Ljungbergs Textiltryck och Hägg & Weil, inspirerades jag ofantligt av textil design från Herman Miller. Bland de stora designmästarna hos Millers på 50- och 60-talet var Alexander Girard den minst välkända.
När Eames designade århundradets moderna möbler, var det Girard som gav möblerna beklädnaden. Girard formgav inte bara textil design, utan också design för funktion, något jag kom att ta till mig i det konceptuella arbetet med mina textilföretag. Alexander Girard föddes 1907 och dog 1993. Hans mamma var amerikanska och pappa italiensk-fransk. Han bodde i New York.
Hans profession var egentligen arkitekt och jag är övertygad om att det var just kunskapen kring arkitektur som gav honom förmågan att se sammanhang – rummet, dess funktion och dekoren. I den gestaltningen inkluderades naturligtvis det textila uttrycket i olika former, oavsett om det var möbler eller hängtextil som var i fokus. Textilierna var anpassade för såväl privat som offentlig miljö.
Här följer några textila exempel med design av Alexander Girard. Flera av dessa kan man se i andra versioner, olika textila kollektioner från leverantörer runt om i världen. Men originalen var Alexander Girards.
Första gången jag kom i kontakt med det franska modemagasinet Vogue var i mitten av 60-talet.
Modebilder av Rickard Avedon var magiska, Irvin Penn, och den japanske fotografen Hiro likaså. Hiro fotograferade exklusiva smycken på helt nytt sätt, inte alltför sällan med exotiska insekter, skalbaggar, ormar och kräldjur tillsammans med smycken. Magnifika bilder.
Idag fick jag en bok i min hand – om just modemagasinet Vogue. Det var inte direkt modebilder utan reportage om Vogue som magasin och trendsättare. En bok som tidsdokument. Med bilder av bl a kända artister från 60- och 70-talet, fotograferade av just dessa mästerliga fotografer. Visar gärna upp några bildexempel.
En riktigt ung Mick Jagger från the Rolling Stones.
Sångaren Marc Bolan från rockgruppen T.Rex.
Konstnären David Hockney.
Fotomodellen Twiggy.
En ung David Bowie
Shaker är en närmast religiös attityd, och tro.
Den har sin härkomst från 1747 i England och är en utveckling från den religiösa gruppen som kallades Quakers. ”Alla kan finna Gud inom sig själv istället för religiösa ritualer”.
Det som kännetecknar Shaker är det sparsmakade och perfektionistiska. En renlära. Utmärkande för Shaker är dess stilistiska inredningsstil med en möbeldesign som man även idag, kan spåra hos många möbeltillverkare.
Utmärkande var de funktionella greppen i vardagliga ting. Här är det ett kök som har drag av nationalromantik. En sober färgskala, naturmaterial och val av enkla, naturliga former.
Utmärkande var de funktionella greppen i vardagliga ting. Här är det ett kök som har drag av nationalromantik. En sober färgskala, naturmaterial och val av enkla, naturliga former. Jag tror att Shaker-stilen fick en renässans i samband med filmen ”Vittne till mord” med Harrison Ford i huvudrollen, trots att den handlar om Amish-folket och tysk hantverkstradition, så finns det gemensamma stildrag.
Här syns ett exempel på funktionella funktion. Upphängning av köksskåp, hyllor, redskap e dyl. Inte ovanligt att t ex stolar kunde hängas upp på väggar, se bilden under.
Bostadens redskap och vardagliga ting hade ofta stor funktionalitet och tillverkat av naturmaterial. Stor hantverksskicklighet var kännetecken och varje redskap var vackert formgivna.
Varje möbel hade funktion, enkelhet och god formgestaltning.
Karaktäristisk byggnad i klassisk Shakerstil.
Stolar var ofta asketisk i form, valet av tyg i enkla rustika material är kännetecknande för Shaker-stilen.
Svensk möbeldesign som man kan kategorisera som ”religiös” i uttryck och form är Olby Design, Norrgavel men också Carl Malmsten som har en gestaltning och själ som kan påminna om Shakerstilen.
Utmärkande för t ex Norrgavel är just enkelheten i design, men också det genuina intresset att hålla fast vid sin själ och att arbeta med naturmaterial.
En belåten chef för Borås Konstmuseum, Hasse Persson, – bakom skymtar ett verk av Linn Fernström. Välbesökta visningar är också ett tecken på förhöjd puls för Borås Konstmuseum.
Så gick sista visningen av stapeln. Du som inte sett utställningen gick miste om något unikt. En magnifik utställning med svenskt, modernt måleri av högsta klass.
När besöksantalet räknas in har över 15.000 besökare funnit vägen till utställningen och inte bara fått se god konst utan också fått stifta bekantskap med ett ombyggt konstmuseum av högsta klass.
Finska konsthanverkare ställer ut på Borås Museum – Ramnamuséet.
Utställningen ”Svensk Finsk Form” är en konsthantverksutställning med rötter i den finska kulturen. Utställningen är ett led i markeringen av att det i år är 200 år sedan det moderna Finland föddes. Finland var dessförinnan under mer än 500 år en del av nationen Sverige.
Det är mera som förenar än som skiljer oss åt. Också i Sverige är sommarkvällarna ljusa, sorgsna, efterlängtade. Kanske har den finska konstindustrin sina rötter i en strävare verklighet där envishet och individualism självsvåldigt bekämpade krig, frost och orättvisor. Fann glädje och tröst. I utställningstexterna av Birgitta Ulfsson kan man också läsa att när de finska formgivarna kom hem från biennalerna i Stora Världen på 60-talet, häpna och stolta med guldmedaljer, satte de sig på bastutrappan och fortsatte titta på skogen, sjön eller himlen. Blåste liv i glas, sten och trä, vävde och drejade. Vildsint och trosvisst. Sökte det vackra vi inte kan leva utan… Skrattade högt.
Skira, lövtunna keramiska skålar av Jeanette Hiiri.
Yrjö Häkkinen med sina funktionella, keramiska äpplen. den drejade skålen i fin kontrast mot det kvadratiska fatet.
Sinikka Rokka´s folkloristiska, stickade byxor visar på den finska nationalromantiken på nytt sätt. Under ser du Päivi Auvinens textila objekt, vävd och flätad till dekorativ tavla. Därunder ser du Martti Risku´s kraftfulla uppläggningsfat som flätad smideskonst.
Exteriören av det Judiska Museet i Berlin. Det är inget museum. Det är allt – av känslor,sinnliga uttryck, rumslig gestaltning och laddat innehåll.
Det invigdes 2001. Och placerade sig direkt som ett av världens mest väsentliga och ledande museer. Och byggnadsverk. Hela konceptet med byggnader och utställningsgestaltning är ett praktfullt konstverk. Jag kommer att återkomma med djupare presentation senare på bloggen.
Arkitekten bakom det fenomenala verket i Berlin – Daniel Libeskind.
Återkommer med mer information och fakta om byggnadens och museets inriktning.
Ett dramaturgiskt och sceniskt starkt verk – av Kadishman som med järnrondeller med motiv av lidande, hjälplösa ansikten, utplacerade på betonggolvet. Allt i subtil kontrast till de kala väggarna och ljusinsläppet mot himlen – hoppet, friheten.
Den moderna byggnaden som är en pendang till en äldre huvudbyggnad löper i en underjordisk gång. Redan här kan man ana den multidisciplinära sidan av Daniel Libeskinds intention med byggnaderna och de visuella upplevelserna.
Från den gamla byggnaden går man nedstigande mot något okänt…
Arkitekten bakom verket är den berömde Daniel Libeskind, som också har fått uppdraget av New York stad att förverkliga arkitekturen till den nya byggnaden som ersätter World Trade Center-byggnaderna.
Arkitekten bakom det fenomenala verket i Berlin – Daniel Libeskind.
Återkommer med mer information och fakta om byggnadens och museets inriktning.Håll andan och håll tillgodo så länge.
Symbolvärden finns i överflöd, men det som slår en betraktare är just denna kraft i arkitekturen av att inte känna sig hemma, att vara utlämnad, ingen kontroll… Denna lilla kil, ett rum med kala, höga väggar och en strimma av hopp. Hur skall man ta sig ut?
De svagt lutande golven mot respektive utställningsvägg ger betraktaren och besökaren en känsla av att inte ha kontroll över sin situation…
Ett dramaturgiskt och sceniskt starkt verk – av Kadishman som med järnrondeller med motiv av lidande, hjälplösa ansikten, utplacerade på betonggolvet. Allt i subtil kontrast till de kala väggarna och ljusinsläppet mot himlen – hoppet, friheten. 
När man går på respektive järnrondell uppstår ett ljud som ekar i det kala rummet, det är upp till besökaren att själv känna in vad som menas…
© 2025 Lars Gustaf Andersson
Producerad av Rivercode Webbyrå — Upp ↑