Sida 8 av 19

ARNSTEDT GALLERI

Ett stenkast från Båstad ligger Östra Karup. Där finns ett gediget galleri med flera av Sveriges främsta konstnärer representerade.

Jag blev lite intresserad av Johan Furåker och hans konst.
Med starka statssymboler och bilder exemplifierar han makt och väcker en rad starka känslor inom mig. Inte minst efter ”massakern” i Oslo. Han plockar bilder från uppslagsverk, media, konst och populärkultur och förvränger och sätter dem samman i olika händelser. Dessa låter han oss inte blunda för.

BESKEDLIG KONST PÅ KRAPPERUP

Årets sommarutställning- tre konstnärer på Krapperups Slott, är åter en ganska snäll utställning. Det är sällan jag blir berörd eller vill veta mer om konsten eller konstnären.

En av årets utställare är Anja Notini. Om jag fattat rätt så är hon dryga 70 år. Hennes konst väcker ett visst intresse hos mig. Men hennes konst och teknik är ojämn. Vissa verk är skarpa och man vill kliva in och utforska, medan andra verk är beskedliga och ointressanta.

Det här verket är i storlek ca 50 x 50 cm. Det fick mig att stanna upp.
Men därefter gick jag snabbt ut från hela utställningen för att fika.



IDIOTEN FRÅN HISHULT


Jag måste erkänna – jag har aldrig varit i Hishult. Och inte på Konsthallen i Hishult heller.

Så när jag och min son Simon traskade in i Gästgiveriet i Hishult med Konsthall som tillhörande byggnad – klev vi in i ett fenomen.
En skulpturpark omgärdar tomten och Konsthallen är minimalistiskt förenklad i sin estetik. Konsten kommer till sin rätt.
När jag besökte Konsthallen var Björn Wessman konstnären som ställde ut. Expressiva målningar i eget tempo. Orden flög genom skallen – Monet, Provence, Marocko, Matisse…
Färgstarka målningar som fängslar.

När jag skulle gå ut från Konsthallen frågade jag i receptionen ”vem som är ägare till detta, den måste vara en idiot?”
Det är jag, svarade Kjell Åke Gustafsson. Och smålog och gav mig en katalog med just rubriken – ”Idioten från Hishult” – man måste tro på det man gör.
Att starta en Konsthall i en by med trehundra människor varav få är konstintresserade, det kräver sin man. Konsthallen startade 1994 och i år firar man sin hundrade utställning.
ELITEN BLAND KONSTNÄRER
En gedigen samling konstnärer finns representerade sedan starten, dessa är bara några – Olle Kåks, Alf Linder, Roy Andersson, Claes Hake, Pål Svensson, Lars Tunbjörk, Barbro Bäckström, Rolf Hanson…
Det är värt ett besök. Eller fler.

RÖTT ÄRR I VISKAN 2011


Ärret är åter på plats i Viskan. Men årets uttryck går i rött – som symboliserar den politiskt röda majoriteten i Borås efter valet 2010. Nu kommer naturligtvis den rödgröna majoriteten att ta tag i problemet och att städa upp i Viskan och göra den vacker och miljövänlig efter alla dessa år av giftiga utsläpp.

FOKUS PÅ VISKAN – EFTER ÄRRET 2007.
Opinionen var liten och lågmäld innan mitt ”Ärr” kom på plats i maj 2007. Därefter har det skrivits allt mer och man har börjat diskutera en möjlig upprensning och borttagning av det giftiga bottenslammet. Sedimentet i Viskan hör till ett av Sveriges mest förorenade i ett vattendrag.
Konst skall väcka opinion, debatt och frågor.
Vill du läsa mer om detta ämne kan du klicka in dig på min politiska sida:

SUCCÈ FÖR UTSTÄLLNING I MÖLLE

Oljemålning på tyg. Partiellt collage med överhäng av acetat och ren silke.


Starten var trög, trots storartad vernissage och ”invigning” av Borås Konstmuseums chef Hasse Persson. Trots Mölledag i hamnen och strålande sol hade många mött upp, men fler kunde det varit enligt mig själv. Framförallt från Mölleborna. Men ett femtiotal konstintresserade fanns på plats och fick en intressant resa inom konstvetenskapen av Hasse Persson. Många kom från Borås, Göteborg och Malmö.

Vidare följde en dialog mellan Hasse och mig om min konst och konstnärskap som uppskattades av besökarna. Hasse Persson har en enastående förmåga att levandegöra den konstnärliga processen och få människor att förstå det bakomliggande i skapandet och gestaltningen. Att dessutom Hasse Persson fann beröringspunkter och jämförde mitt konstnärskap med storheter som Gerhard Richter och Sigmar Polke är naturligtvis smickrande.
Oljemålning på tyg. Överhäng med spets.


En monumental oljemålning på tyg. Målad på Gocken Jobs tyg, tryckt på mitt tidigare ägda textiltryckeri Ljungbergs Textiltryck i Floda. Överhäng av acetat.
Den enda målning som var ett tidigare verk. Den är en av de ursprungliga som innehåller textil. Deformerade mönster i olika former är klistrade på verket som målats i olja. ”My New Suit”… heter verket.

Också ett grafiskt verk. I utförande som de övriga.
En av väggarna i Galleriet Annexet. Här visade jag grafik, oljemålningar och teckningar. Den snygga uppsättningen har gjorts av Anna Nero.

En av de stora oljemålningarna som fann en köpare i Stockholm. Med kornisch, och fronthängande acetat.
Besökarna var avvaktande och försäljningen gick trögt i början. Men fyra dagar senare tog det fart och försäljningen slog utställningsrekord enligt ansvarige. Både de stora målningarna, grafik, kroki som de målade plexiboxarna fann köpare, vilket var jätteroligt. Framförallt var det intressanta besökare. Fina kontakter knöts och mina målningar på tyg har funnit mångas uppskattning. Mina videofilmer skapade känslomässiga förhållanden till mina målningar och fick många att stanna upp och se mina fyra verk.
Några från Louisianas konstråd stannade länge och tog in mängder med information. Vore ju inte illa om man fick en chans där…

Ett grafiskt verk som hamnade i Mölle.

En exponering som tar för sig. Snygg i komposition.

En av mina oljemålningar på plexiglasbox. Målningen sker spegelvänt på materialets baksida. Det här verket hamnade i Viken.

En expressiv bild på en kvinna. Här i svart,vitt,grått med gult partiellt papper bakom. Det här verket hamnar i Mölle.

Utställning i Mölle – vernissage 9 juli – Välkommen!

Utställningen blir i såväl Stationsbyggnaden som i Annexet.
I Stationsbyggnaden visas oljemålningar som utförts direkt på tyg från mina tidigare textilföretag. Flera är försedda med kornischer och med hängande tyger och flor i lager. Några verk hänger fritt utan inramning och ger expressiv framtoning och gestaltning.
Det visas också verk målade direkt på plexiglasboxars baksida (spegelvänt) som också ger starkt uttryck i bilden. Förutom dessa visas en rad olika grafiska tekniker och hänsynslösa blandningar – träsnitt med screentryck, oljemålning med screentryck på masonit, bemålade krokiteckningar och videoverk.
Utställningen pågår från 9 – 15 juli 2011.


STARKA VIDEOVERK OM VÅLD OCH UTSATTHET


Just nu skapar jag filmmanus för nya konstfilmer. Videoverk kring människors och framförallt kvinnors utsatthet, våld, förnedring och sexualitet.
Filmerna är tänkta som sekvenser ur vittnesmål. Där vittnet beskriver sin version, men som inte alltid stämmer med verkligheten. Vem skall man tro på. Offret, Förövaren eller Vittnet?
Filmerna skall ligga klara under senare delen hösten 2010.
Foto & Film: Lars Gustaf 2010

SKULPTURFESTIVAL SOM BLEV EN STOR SUCCÉ – ÅTERKOMMER 2011

Skulpturfestivalen i Borås premiäröppnades i år med Carl Fredrik Reuterswärds skulptur Non Violence. En pistol med den karaktäristiska knuten.
Idag kan Borås visa upp en häpnadsväckande stor skulpturprakt som saknar sitt motstycke i Sverige, om man inte tar skulpturparker som Wanås m fl som jämförelse. Men ingen kan konkurrera med Borås som målmedvetet skapat cityplacerade skulpturer.

Varje visning är extremt välbesökta med i genomsnitt ett 50-tal skulptur- och konstintresserade på skulpturvandringarna. Borås har fått en helt ny kategori turister – som kommer för att bekanta sig med utbudet av spännande konstverk av såväl nationella som internationella konstnärer. Borås har visat vägen för nya grepp – att offentliggöra konsten och lyfta ut den till allmän betraktelse, debatt och hängivelse.

Mitt eget verk ”Ärr” lyftes ner i Viskan under stor dramatik. Räddningstjänstens dykare placerade den på plats men den ville inte lysa efter monteringen. Samtidigt gick larm så dykarna rusade iväg. Det visade sig att kablarna i elskåpet var felkopplade. Allt ändrades och därefter lyste ”Ärr” både dag som natt.

FALSK FÖRSKÖNING VISAS PÅ BORÅS KONSTMUSEUM

I mitt gamla liv som Art Director och bildskapare inte minst inom mode, tvingades man ofta att försköna verkligheten och passformen av plaggen till respektive modell. Jag tyckte redan då att denna falska anpassningen inte var värdigt stora modeföretag.

Det är just denna förvrängda bild och falska avbild som denna installation av tre kroppar vill berätta, som visats på Borås Konstmuseum. Med stärkt tyg, nålar, tråd och tvingar har kläderna fått anpassas efter modellernas former och ställningar.
Symboliken med huvudena täckta av tyll påminner om gamla tiders seder kring begravningar som försvunnit ur vår kultur. Men också om den politik och debatt som råder kring bl a bärandet av burka, hijab och niqab.
Konstmuseets visningar drog stor publik som ville höra om tankarna bakom installationen och skulpturerna.
Skulptur & Bild: Lars Gustaf 2010

UNDERLAG TILL MIN SKULPTUR

Senaste i raden av skulpturer som jag producerat är av min moders händer.

Två åldrande händer med mycket av livets innehåll. Händer som i sitt uttryck och känslosamma form väcker tankar om det bräckliga, sårbara, hårda men också ett rikt liv.
Åldrande händer har också något gemensamt med t ex fågelben och klor som jag envist uppehåller mig vid. Redan i min mors händer kan man tolka ett förhållande och släktskap till olika arter av fåglar och djur.
Foto: Lars Gustaf 2010