Sida 16 av 19

Eine Abrechnung- Videokonst

Den här filmen är en del av flera verk om 2:a världskriget, utrotningen, politiken, ledarskapet, som jag experimenterat med under lång tid. 

Denna film handlar om ett av Adolf Hitlers många tal. Jag har kallat denna film för Eine Abrechnung – en uppgörelse.
Medveten manipulering av bild, tid, ljus och ljud skall förstärka, förvrida, förvränga eller försvåra framställningen. Skall väcka frågor, funderingar.
I denna film, som ej är färdig-redigerad experimenterar jag bl a med fram- och backuppspelning och hastigheten.
 
Bildens pixlar vill jag förstärka genom fragmentering av innehåll och budskap – något i sönderfall. Också att talet går fram och tillbaka är en del i verkets idé. 
Att talet till slut blir obegripligt. Att innehållet blir obegripligt för att i nästa stund bli begripligt i all sin obegripliga situation.  I denna visade version finns inga redigerade effekter utan originalupptagning från Adolf Hitlers tal.

Skulpturutställning i Århus, Danmark 2009




Världsberömd skulpturutställning till Århus
Det världsberömda och mycket populära australiska utställningsprojektet Sculpture by the Sea lämnar Australien för första gången på tolv år, och kommer till Danmark i juni. En tre kilometer lång kuststräckning utmed Århus-bukten blir en gigantisk konstutställning utomhus med skulpturer i olika former, storlekar och material.

 
Sculpture by the Sea skapades av australiensaren David Handley och visades första gången på den berömda Bondi Beach i Sydney 1997 och var då tänkt som ett endags-event. Sedan har utställningen vuxit till en gigantisk utställning med fler än 500.000 besökare per år. 
Utställningen i Århus pågår mellan 5 och 28 juni. (FL-Net) 

Min bilderbok från 1968.


Egna bilder från 68 – Photographic – bilder som gjorts i traditionell fotografisk teknik. Bl a isoheli, streck, och avbrutna framkallningar mm. Tekniker som inte kommer till sin rätt på bloggen men som ändå har ett innehåll och visuell känsla.
Jag gillar min bild på grenar som sticker ut ur snön. Eller mina träd. Jag var vid den tidpunkten fanatisk fotograf på alla popkonserter. Jag fotade tusentals bilder. Mina favoriter var Jimi Hendrix, Ten Years After och Yardbirds som senare blev Led Zeppelin.
Det här trädet fotograferade jag i Falkenberg. Jag låg i gräset och tittade upp mot himlen. Då såg jag trädkronan och tog bilden. Denna bild kom att sitta i Volvos personalmatsal på en hel fondvägg.
Denna snöbild har jag alltid gillat. Vet inte varför men den är så direkt. Okomplicerad och kraftfull. Att något kan överleva i denna kyla. Allt snövitt, kontrastrikt.

Jimi Hendrix, Göteborg, Lorensbergs Cirkus. 
Hans högerhand är omlindad med gasväv. Han hade fått frispel på hotell Opalen och kastat ut TV och möbler. Han startade upp konserten med Sgt. Peppers Lonely Heart Club Band… själv med en ensam gitarr… det var magiskt.
               
Den här gossen heter Alvin Lee och var sångare och fenomenal gitarrist i Ten Years After. En grupp som fick flera stora hits och drog stor publik. Denna bild är tagen i Göteborg men jag minns inte var. Kanske på Lisebergs stora teater som senare brann ner.
Bilden under finns också i boken. Den är tagen något år efter att Älvsborgsbron haft premiär. Denna bild är från brons ena portaler, vid Röda Sten. Jag gjorde en svit av bilder från bron som senare publicerades i GP och vann i deras fototävling. Alla bilderna var i sk streckmanér för att få större dynamik, alla gråtoner är borta för att få fram styrka och kontrast.

Typsnitt design Lars Gustaf ´74.



Som av en händelse rotade jag i högar av gamla teckningar och original. Så kom en mapp flygande med typsnitt från 1974. Jag hade tecknat dem, bokstav för bokstav i ca 15 0 x 150 mm. De blev godtagna som typsnitt av Mecanorma och ett av typsnitten togs upp av Letraset. 

Det var typsnittsfamiljen Airline. Det typsnittet gjorde jag som italic, bold, och black. 

Dessa typsnitt användes ofta till olika korta ordbilder, som till exempel logotyper. Alla mina typsnitt var direkt olämpliga till rubriksättningar och var aldrig meningen att anpassas till sådan användning. När jag jobbade i Italien så användes just Airline till ett antal kampanjer. Jag vill minnas att det var till förpackningar för salt.

De andra typsnitten Seans, Gustaf och PuroArea var ännu mer fantasitypsnitt som hade fått sitt ursprung ur logotyper och varumärkesdesign.
Det är lite intressant att se att det är lite retro över dem och kan fungera även idag 35 år senare.


Borås Skulpturfestival blir Skulpturbiennal 2010.


Höjdpunkten och starten för Skulpturfestivalen 2008 var bl a när Jim Dinés Pinocchio avtäcktes vid rondellen, vid Allégatans södra ände. Tusentals människor invigde och hälsade Pinocchio välkommen till Borås. 
Ett verk som blivit möjligt tack vare en donation på ca 9 miljoner kronor, med initiativtagarna Berith och Bengt Swegmark och Konstmuseums chef Hasse Persson och en rad ej namngivna donatorer.
GÅVA FRÅN ÅLGÅRDEN OCH JIM DINE.
En glad Jim Dine cyklar på sin nya Skeppshultscykel som han fick som gåva av Ålgårdens Grafiska Verkstad. Jim Dine ledde en grafisk workshop på Ålgården 2004 och där han bl a efterskänkte 50 grafiska självporträtt. 
I sin workshop tryckte Jim Dine bl a sin välkända badrock i ett antal olika tryck. Hans mästertryckare Kurt Zein var hitflugen från Schweiz för att bistå Jim Dine med tryckteknisk perfektion. De grafiska bladen kunde senare köpas hos förläggaren och galleristen Alan Cristea på New Bond Street i London. Pris per blad, ca halvmiljonen.
SKULPTURFESTIVAL

Pinocchio blev också startskottet för Skulpturfestivalen som kom att representeras av en rad kända skulptörer och konstnärer. Några av dessa var naturligtvis Jim Dine, Tony Cragg, Anthony Gormley, Sean Henry, och i spåren följde också en rad svenskar som Marianne De Geer, Claes Hake, Pål Svensson mfl. 
På estraden vid invigningen av Skulpturfestivalen – Borås Konstmuseums chef Hasse Persson samtalar med konstnären Fredrik Wretman.  
Presentation av Catafalque. Mitt i skrevet samtalar den kände Sune Nordgren med Hasse Persson till vänster, och till höger konstnären Sean Henry.
Inför sommaren 2010 kommer med all sannolikhet Borås Skulpturfestival att bli Borås Skulpturbiennal och förbli en institution i Borås konst- och kulturevenemang. En rad nya intressanta verk, i tillägg till de redan etablerade och placerade i Borås, kommer skulpturvandringarna att bli ännu mer intressanta och publikfriande.
Hasse Persson samtalar med Skulptören Claes Hake – mästaren själv att hantera stora stenblock. Det skall vara en jätte att kunna skapa något –  av något så hårt som sten. Vid Hasse Perssons fråga om Claes ville kommentera sitt verk blev svaret – vad vill du veta? Jag kan sjunga – och så sjöng han en truddelutt… 
Nedan Claes Hakes installation, en majestätisk portal av bohusgranit.


Galerie Max Hetzler, Berlin

Ett av Berlins bästa gallerier. Spets vid val av konstnärer. Ofta etablerade samtidskonstnärer.
Har ett antal tunga konstnärer under sina vingar. Två gallerier i Berlin. Värda ett besök. Där vill jag ställa ut. Jobbar på det…

Produktion i ateljén, Borås.

Ständigt arbetar man med konsten och den kreativa processen. 

Philip Glass ljuder in i öronen genom hörlurarna och jag skär i träskivor som skall bli motiv ur min svit av träsnitt. Nu sker det mycket samtidigt, och en rad olika objektproduktioner. 
Ibland får jag hejda mig. 
Mina lärare på konstskolan sa ofta -”du är så kvantitativ, ur det kommer säkert kvalitet.” 
På det kan man ju leva länge och arbeta vidare…

Här ser du några exempel på mina pågående produktioner och redigeringar;
Stövlar i vax och brons är nästan klara, fåglar skall iscensättas i olika skepnader, alla i vax. 
Dessa kan du se på mina tidigare blogginlägg. Bilder från Borås Konstmuseum och Galleri Jeanette Ölund.

Ich sehe was, was Du nicht siehst…
Fragile, Kleine, Und Alles Wird Gut… 1 & 2.
Kläder skall skapas, och klippas om och till. Har påbörjat en serie målningar i helt annan stil än de jag tidigare gjort. Jag experimenterar med mig själv, min egen förmåga att bryta det jag redan gör. Nu blir det mer föreställande, kvinnoansikten. För mig bär de på något, döljer något… 
Bronsmask – Franken.
Collage, ansiktsformer i tunn gasväv. – Her Face, Front And Back.
Exempel på mina masker, de gör jag i olika utföranden. Brons, Gips, Textil, Papper, Gummi mm – de är inte så dekorativa som t ex de Venezianska eller Kinesiska, utan ibland mer som ”burkor”, de har något att dölja. Det finns något mer bakom. 
Jag går vidare på mönsterkompositioner och har en serie som är gjorda i trä med måtten ca 70 x 100 cm. Men också måleri på förtryckta tyger i stora format, denna är ca 180 x 250cm. 
Mina fragmentationer fortsätter i oljemåleriet, jag skall renodla måleriet i skikt, lager i lager eller lager på lager…

… jag vill inte höra mer. Det är bra nu. Du är för mycket, varför kan du inte bara vara. Ta det lugnt, njut… sluta tjata, jag skär av mig öronen… sluta, fortsätt inte…

Berliner Kunsthalle. Berlin

Ett konstmuseum värt ett besök. Några stenkast ifrån det Judiska Museet. Relativt nytt med stort utbud av modern, ung samtidskonst. Även experimentell multimediakonst visas i de rymliga lokalerna-  och de vackra rummen gör konsten full rättvisa. 

Här är jag trött. I benen. Aldrig på god konst. Den får mig att vakna upp…
Här står Anna – denna vackra gestalt mot en monokrom bakgrund i rött, som blandar hennes djupa, mörka färger till ett preludium av existens… 
Hon passerar, skrider genom konstrummen –  Anna mot en dekor av linjära, abstrakta linjer i klara färger,  i flera lager. Blankt som nylackad bil.
Här står jag i foajén till Konsthallen. Som vi båda blev imponerade av. På utsidan av Museet finns ett litet café och på den stora ytan framför entrén finns ett verk med stora bokstäver på hela gårdsplanen. I Gult och Svart. Som en hopphage. 

Sjunger in våren i Borås.

En fullkomligt unik manskör. Vi träffas varje år på Valborg kl 16. Sjunger in oss i sångerna under en timma, fikar på Röda Rummet och uppträder på Rådhustrappan klockan 18. 

Allt under ledning av Dan Lind. Gossarna kommer från alla hörn runt trakten och sjunger i olika körer. Jag jämte några fler sjunger i Par Bricole.
Sköna Maj, Längtan till Landet är några av dessa vårklassiker som talar om att nu är det vår.  I år var det redan sommar. Ja, det framgår väl nästa av bilderna att solen värmde och sken i vårsolens glans.


Det är jag som står i mitten. Vi väntar på ett klockspel. 
Båda bilderna fotograferade av Anna Nero.

Lars Gustafs konst till Beijing 798 ArtZone.



Lars Gustaf i Beijing och den ”Förbjudna Staden”. 

Kina och Beijing nästa. 

Efter möte med representanter på 798 ArtZone i Beijing, är processen i gång.
Dashanzi Art District även kallad Factory 798 är en del av Dashanzi med byggnader som tidigare inrymde bl a en 50-årig gammal militärfabrik. Byggnaderna är unika i sin arkitekturella stil. Här sker expansionen i snabb takt och gallerier och konstnärer slåss om möjligheten att exponera sig. Inte sällan görs koppling till New Yorks Greenwich Village och Soho.

Min planering och ambition är att 2010-2011 ha en separatutställning i detta intressanta kulturområde.
Presentationen av mina verk gjordes genom personligt besök och genom bildvisning och film.
Representanterna imponerades av mina skulpturer och uttrycksfulla vaxobjekt.
 Inte minst de skulpturer som visades på Borås konstmuseum sommaren 2007 i form av deformerade händer.
Detta är ju också kinesernas verklighet – konsekvensen av extrema, mänskliga exploateringar och omänskliga förhållanden inom produktion.
 

De var också intresserade av att se mer av mina sjuka fåglar. En av anledningarna tror jag beror på att kineserna har en ständig hotbild kring pandemier, med miljö- och naturkatastrofer i sina närområden. ”Fågelinfluensan” gör sig påmind i asiatisk media och skandalen kring mjölkersättningen som skadade barnens njurar är ytterligare exempel på olika hotbilder i landet. Men de tycks vara medvetna, de förstår.
Kinesernas förhållande till fåglar känner jag inte till, men ofta är byggnader utsmyckade med drakar men också olika fantasifåglar. Jag får läsa på varför de är så intresserade av fåglar. 
Min egen ”fågelkoloni” är ju inte exempel på de vackra paradisfåglarna. Mina gestaltas ju sjuka, söndrade, som kadaver och förruttnade. Men det var detta representanterna tog till sig. De vill se mycket mer.

Vänliga, tillmötesgående, restriktivt återhållsamma. Denna kinesiska generalvakt inom den ”Förbjudna Staden” var inget undantag. De kulturhistoriska värdena är ofattbara och med stort intresse kan man bara ta till sig fragment av all kulturell rikedom som omger mig som turist.