Välkommen till min konstnärliga sida. Här finner du dagboksanteckningar kring mitt konstnärskap, om konst, om muséer, om gallerier, om konstnärer och om händelser som påverkar mitt liv och konstnärskap.
Läste att kvinnors sexsurfande ökar mest. Intressant reflektion i ett mer jämlikt perspektiv. Jag har alltid hävdat att många kvinnor är förtryckta när det gäller erotik och sex. Och min bestämda uppfattning är att med sexsurfande kvinnor kommer relationerna att bli mer intressanta. Och öppnare. För båda parter. Nästan var femte svensk sexsurfar och mest ökar det bland kvinnor. Ändå är mörkertalet stort, då många alltjämt inte törs tala om sina sexuella vanor och lustar.
Sex i konsten är inte så hämmad. Min egen konst innehåller erotik och förskönar inget utan ibland ställer frågor kring utsatthet, förnedring, lust och begär. Jag jobbar med olika media och plockar bilder ur mina videoverk som sedan bearbetas i grafiken.
Med egensinnig förmåga att tillämpa ny teknik med kreativitet har Silja Puranen lyckats skapa ny bildkonst. Bilder överförda genom Xerox metod på secondhand textil ger en helt ny abstraktion och uttryck.
Bildkonsten utvecklas tack vare kombinationer av ny teknik och konstnärers kreativitet. Ett lysande exempel på detta är Nordic Award In Textiles 2009 års vinnare, Silja Puranen från Finland. Hennes vernissage blev mäktig och priset på 250.000 kr gjorde henne stolt.
Varje bild har ett språk, något som vill berättas. Detta objekt gav mig starka upplevelser.
Denna utställning är, vill jag säga banbrytande på många sätt. Dels att ny teknik på ett så fenomenalt sätt ger avtryck på något redan befintligt, som i detta fall gamla textilier, filtar och mattor. Men också hennes manipulativa sätt att möta bilden in i datorn och sedan överföra bilden till sin bakgrund genom ”t-shirts-tryck” en form av gummitryck.
KONSTNÄRLIGT DJUP
Silja Puranens bildkonst handlar inte bara om en teknik som är intressant utan i högsta grad också om modeideal, perfekta kroppar, handikapp eller avvikelser i olika former.
Bilderna kan ibland upplevas som krackelerade gamla målningar eller ge betraktaren hallucinationer i form av svävande bilder över sin bakgrund.
Bilden här under är ett exempel på en textil i tre delar som ger en stark visuell upplevelse.
PRISUTDELNING PÅ BORÅS STADSTEATER
Det är alltid pompa och ståt när Fokuskvällen delar ut priser inom Kultur, Sjuk- och Hälsovård. En rad fina stipendier och handledarpriser delades ut under kvällen. Den näst största prissumman tillföll konstnärinnan Eva Hildh för förarbete till en skulptur som skall placeras i centrala Borås – prissumman 200.000 kr.
Gruppen Rabalder skapade stämning med sin stämsång och visade prov på stor begåvning. Deras kombination med Mozarts Requiem gav mersmak… en mycket lyckad afton.
Palazzo Venier dei Leoni, ett palats i fyra våningar – var det tänkt, men det blev bara en våning. Därav smeknamnet Il Palazzo Nonfinito. 1949 köptes byggnaden av den amerikanska miljonärskan Peggy Guggenheim – en konstsamlare och mecenat av yppersta klass. Hon var en skarpsinnig och livlig kvinna och som blev vän med hela världseliten av konstnärer och artister fram till sin död 1979. Hon stödde och hjälpte många av dåtidens konstnärer. En bland dessa var Max Ernst som också kom att bli hennes andre make.
Konsten utmärker sig genom hennes urval och elitistiska konstsmak. Många av hennes utvalda verk var naturligtvis oerhört speciella på 50- och 60-talet medan dessa idag är en självklarhet på de flesta konstmuseer. I trädgården kan man finna en rad verk bl a av Anish Kapoor, ett stenblock i svart granit. Vilket är ganska unikt då han vanligtvis arbetar i helt andra material.
EN UNIK SAMLING
Samlingen består av ca 200 målningar och skulpturer och som representerar nästan varje riktning inom den moderna konsten. Skulpturerna står såväl i trädgården som i byggnadens olika gångar och rum. Ett provocerande verk för sin tid – Angelo della Cittá från 1948, av skulptören Marino Marini, visar en ståtlig man, med ståkuk, ridande på en häst i svart diabas.
Några av den tidens kända konstnärer som är representerade är bl a Picasso, Miro, Ernst, DeKooning, Magritte, Kandinsky, Mondrian, Malevich och ett helt rum tillägnas Jackson Pollock. Ett konstmuseum värt ett besök. Jag besöker det varje gång jag är i Venedig. Mycket tack vare en vacker byggnad, hennes personliga val men också en ypperlig restaurang.
Den lummiga och lugna trädgården inbjuder till betraktelse av samtidens konst i kontrast till den gamla byggnaden från 1700-talet.
Museet inbjuder också olika konstnärer att delta i utställningar med enskilda verk. Filmen med de utstansade ”tårtmönstret” i 6mm fartygsplåt är ca 9 meter hög och helt magnifik i sitt utförande. Och visas under 2009. Filmen med vattnet är av den italienska videokonstnären Rist och är ett inköpt verk. Detta verk visades i samband med Venedigbiennalen 2003 på Markusplatsen, i samtliga gigantiska fönsterportaler, uppskattningsvis 20st med videoprojektion. Ena timman med rinnande vatten (som min film här, fast jag glömde vrida kameran vertikalt… så du får vrida på huvudet istället) därefter brinnande lågor. På kvällen blev hela platsen effektfullt blått av vatten medan nästa timma blev den orange av hetta. Magnifikt.
Konstnären Shaun Gladwell visade upp några av sina emotionella videos på Konstbiennalen i Venedig. Han är relativt okänd i Sverige, i alla fall för den bredare publiken. I
Australien är han däremot mer känd och blev utvald bland tre av Australiens främsta konstnärer att närvara på Biennalen 2009.
Han arbetar samhällskritiskt och engagerat och lyfter gärna fram samtida kulturskillnader och krockar om man så vill. Han beskriver på ett personligt sätt nutidsfenomen och väljer brutalt mellan olika media; performance, video, måleri och skulptur. Båda dessa filmer jag visar är endast ett litet klipp och ger inte full rättvisa åt de fina videoverken.
Apology to Roadkill
Hans videoverk Apology to Roadkill är en ödmjuk film om alla de kängurur som går döden till mötes på de ödsliga vägarna. Starka scener och en förmåga att fånga en omedelbar kontakt med sin publik är kännetecknande för Shaun Gladwells konst. Min videoupptagning är bara ett fragment av hans emotionella videofilm.
.. temat på Göteborgs Internationella Konstbiennal 2009.
Temat har en dubbelbottnad innebörd av ironisk kritik och hoppfull tillförsikt. Verken speglar hur samtida konstnärer gestaltar aktuella sociala, politiska och religiösa diskussioner, i vår egen tid med näraliggande historia och utopiska såväl som dystopiska föreställningar.
Spontant tycker jag att kuratorerna har missat mycket av det massiva utbud som finns att hämta ur detta vida tema. Med detta menar jag att det finns mer att tillgå som väcker större frågor. Som ger en större kick i betraktelsen av verken och framförallt av innehåll och kanske utförandet. Utställningen pågår till 15 nov. 2009.
4 VERK SOM HÄMTATS FRÅN UTSTÄLLNINGEN
(Filmerna är inte i sin helhet utan fragment av originalverken)
Få av de exponerade videoverken har en intressant projektion. Några få har brutit upp det traditionella som t ex Candice Breitz som är född i Sydafrika men bor och arbetar nu i Tyskland.
Hennes verk som projiceras på Röda Sten ett videoverk med 25 fans till John Lennon. De sjunger alla Working Class Hero. All inspelning har skett individuellt men spelas upp i grupp. Det innebär en enorm kör. Med starka porträtteringar. Candice intresserar sig för den kommersiella populärkulturen, dess påverkan och genomslagskraft.
Andra videokonstnärer som sticker ut är den indiske Amar Kanwar som forskar kring sexuellt våld i politiska konflikter på den indiska subkontinenten. 8-kanalig videoinstallation med titeln The Lightning Testimonies.
Även den animerade videofilmen och installationen av William Kentridge från Sydafrika visar en kraft genom kolteckningar i förvrängt perspektiv. Tekniken att återge en förvrängd bild till dess rätta proportioner är en känd teknik från 1600-talets måleri. Filmen skildrar italienska fascismens brutala koloniala historia i Etiopien.
Den kanske mest kända videokonstnären är Tracey Moffatt från Australien men bor numera i USA. Hennes videoverk bygger på noggrant konstruerade scenarier. I videoverket Doomed – visar Tracey populärkulturellt filmmaterial, ett collage av olika filmklipp från filmer, tv och andra media.
Det har sakteliga börjat hända saker och ting runt Textilhögskolan. Det som tidigare var stämplat kläder har idag blivit konstruktioner. Det som tidigare var vävteknik har nu blivit smart textile.
Intressant att följa utvecklingen och framförallt kring modedesign. Många av elevernas examensarbeten visar på stor kreativitet och unika gestaltningsmässiga attityder. Sådant brukar företag gilla och media. Enligt egen utsago har ingen elev några problem att finna arbete efter examen. Ifall detta stämmer är utvecklingen för Textilhögskolan än mer spännande.
Här följer ett antal bilder från visningen på Simonsland. Foto & Film; Lars Gustaf
Den underskattade frisyrkonstnären Calle Kjellgren i Borås, gjorde nyligen en excentrisk frisyr- och modeshow hos Helen Beauty Center i Borås. Med spännande klädkreationer i blandade material blev de fascinerande frisyrerna starka accenter i visningen. Som klippt ur ett avantgarde-magasin i New York. Bravo!
Jag har alltid fascinerats över att stensättarna ofta gör plattsättning så traditionellt.
För sådär femton år sedan gjorde jag bl a till Scholl-butikerna en annan typ av golvdesign. Min uppfattning var att en Schollkund tittar ned på sina fötter, iakttar sina skor vid utprovning etc. Därför skapade jag en idé att golvet skulle vara harmoniskt att se på och gå på. Att blandning av textil, trä, skiffer och marmor gjorde det möjligt att känna en sko på olika golvunderlag. Idén var rutsystem med passager på diagonalen. Schollbutikerna blev mycket uppmärksammat för bl a golvidén.
På samma sätt har jag tänkt när jag lagt marktegel. Det är viktigt med avbrott eller brott på det systematiska och reglerade.
De flesta lägger marktegel eller markplattor på ett verkligt traditionellt sätt vilket blir tungt att se på och inte alls spännande. Dels kan man genom plattsättningen göra långa passager till att bli kortare genom avvikande plattsättning e dyl
Det här är några exempel på annorlunda plattsättning av marktegel. I de här fallen är det vårt hus garageinfart och entré.
Ett litet kort musikstycke i samband med invigningen.
Ribban är lagd. En välregisserad teaterbiennal med massor av bra teater.
Den nya svenska kulturpolitiken är här – förutsättningarna har ändrats – hur påverkar det svensk teaterkonst? Skapar det nya möjligheter för dynamik och mångfald – den här biennalen – den nionde i ordningen kommer med teatraliska inspel från hela landet och spänner mellan tradition och förnyelse, från småskaligt till storslaget. Den beskriver verkshöjden i landet kring teaterföreställningarna och en fingervisning på hög kvalitet i utförande och innehåll.
En herrgårdssägen efter Selma Lagerlöfs roman
Premiärkvällen var storslagen med en fascinerande teaterföreställning av Västanå teater – ”En herrgårdssägen.” Hela teaterstycket var mästerligt och de fiolspelande ensemblen gjorde en utmärkt roll.
Innehållet – fiolen – i denna finns det en dröm.
En gång i den tidiga barndomen frågade Selma Lagerlöf sin far: ”Varför är jag låghalt och ful och till ingen glädje och nytta i världen?”
”Du är ett instrument”, svarade löjtnant Lagerlöf utan att tveka ett ögonblick.
”I själva verket är du en fiol, en riktig fiol med strängar och snäcka, hals och sadel. Du är lika så god som Amati eller en Stradivarius… vishetens ord har satt sina spår… omöjligt att beskriva – måste upplevas.
Ett litet kort intro har jag spelat in under invigningskvällen, den kan ge en liten försmak om den ypperlig skådespelarprestationen som stundade med huvudaktören. Ett brilliant skådespeleri tyckte jag.
På Pustervik fick jag andnöd – av fullkomlig totalupplevelse. I kolsvart rum, med envis ljudillustration och koregrafi i yppersta klass med dansare som gestaltade olika uttryck med stor inlevelse – blev jag knockad. Jag är bortskämd med stor konst. Inom olika områden. Men det här var riktigt bra. koreografen Kenneth Kvarnström hade mejslat ut en perfektion av kulisser och kontraster som aldrig ville sina. Det bara blev bättre och bättre. I kombination med dansarnas berättelse och ljudillustrationer som väckte både olust och lust – samlade in hela föreställningen med perfektion. Dansarna Sofia Karlsson, Johanna Klint, Janne Marja-aho hade en lysande tajming och i kombinationen med musik och ljudillustrationerna av Jukka Rintamäki blev upplevelsen total.
I Destruction Songs möter man mästare i rörelse. Dansare som fulländat gestaltar koreografens idéer med kropp och själ. Ett rum som öppnar sig för fantasin och kroppar klädda i pur skönhet. För mig gick en dröm i uppfyllelse. Det enda som krävdes av mig själv, var närvaron. Jag rös.
Läste att kvinnors sexsurfande ökar mest. Intressant reflektion i ett mer jämlikt perspektiv. Jag har alltid hävdat att många kvinnor är förtryckta när det gäller erotik och sex. Och min bestämda uppfattning är att med sexsurfande kvinnor kommer relationerna att bli mer intressanta. Och öppnare. För båda parter. Nästan var femte svensk sexsurfar och mest ökar det bland kvinnor. Ändå är mörkertalet stort, då många alltjämt inte törs tala om sina sexuella vanor och lustar.
