FörfattareLars Gustaf Andersson

Do You Love Me? – Galleri Jeanette Ölund 2008

Konstutställning hos Galleri Jeanette Ölund 2008. 

Titeln – ”Do You Love Me?”-  är ett tema som har vandrat med mig sedan början av år 2000 och blivit ett tema som också återkommer i olika verk. Att vara älskad, efterlängtad? Eller vara saknad? Eller känna saknad. Mina bilder bär på spår, lager, skikt. Svaren finns men är inte omedelbara. Det är upptill betraktaren att känna in. Ibland kan bilderna bli maskulint utförda med raka textbudskap i bild. Ibland svåra att utläsa eller begripa. Meningen är inte att de direkt skall begripas, utan bli ett element i kompositionen. 

Utställningen på Galleriet blev en stor succé med nära allt sålt på bara någon timma. Verken bestod av måleri, grafik, teckningar, skulpturer och textil. 

Utställningen invigdes av Borås Konstmuseums chef Hasse Persson och som också intervjuade Lars Gustaf i samband med invigningen.

Dessa bilder är i blandteknik, i  screentryck, imageon, litho och koppartryck. 



En väggkollektion med målningar utförda som dagboksanteckningar i kol och olja. De har ett berättande innehåll och har fungerat som minnesbilder. 
Teckningarna är ofta utförda i kol och torrpastell, det är snabba, intensiva berättelser. De  är expressiva och motiven är ofta i kroppslig gestaltning. 
Skulpturerna är något helt annat. En berättande del, som fragment ur filmer. Också här är det upptill betraktaren att läsa in budskapet. Skulpturerna bär inte alltför sällan spår av vemod, smärta, sorg och lidande. 

Oljemålningarna däremot är mer utförda i fragmentariska skikt eller förstoringar som bär på en berättelse. Inte färdiga, ofullständiga, något som pågår, som del i något större.



Pressmaterial finns att tillgå bl a på Borås Tidning och Konsttidskriften Zenit.  


          

Fragment – en metafor i Lars Gustafs konst.

Några bildexempel på begreppet ”Fragment”.  
© Lars Gustaf Andersson.


Redan från början av mitt konstnärskap har jag varit upptagen av begreppet ”fragment”. Olika ord och begrepp betyder mycket för mig och därmed blir de också någon form av verktyg för min bildframställning. Jag belägrar ibland ord och verkligen analyserar dess innebörd. Ofta använder vi ord i vardagen utan att reflektera över dess verkliga innehåll.

Fragment har ju flera innebörder och betydelser som t ex ”brottstycke och spillra”. Men också ”ofullständigt och sönderdelat”. Dessa begrepp har närmast tvångsmässigt blivit något som jag ideligen återkommer till i mitt konstnärliga arbete. Många av mina olika verk, oberoende av media och metoder, har dessa innebörder i gestaltningen.

Ett begrepp som jag ofta använde inom marknadskommunikationen var – ”att man skall se det lilla i det stora, och det stora i det lilla.” Det är ett intressant förhållningssätt till det mesta och som blivit en metafor för mig – en plattform att utgå ifrån oavsett projekt.

Borås – Jönköping R40





Under 2007 körde jag upprepade gånger mellan Borås och Jönköping. Gång på gång fascinerades jag av naturens och omgivningens skiftningar. Trots att jag inte direkt kunde njuta av naturens skiften då jag körde bilen och styrde, framgick med all tydlighet hur naturen levde och förändrades i sin tid. Inte någon enda gång var resan densamma. Färgerna skiftade, mörker, ljus och skuggor spelade upp egna paletter vid varje resa. Bilens hastighet varierade mellan 90 och 120 km medan jag lät kameran fotografera direkt genom min sidoruta. Ca 300 bilder fotograferades per resa och det blev åtskilliga tusen bilder. Inga krav på exakta exponeringstider, inte heller kompositioner, utan slumpen fick avgöra bildens form och uttryck. Samtliga bilder har fotograferats i färg men senare också manipulerats till svartvitt. De bilder du ser här har digitalt redigerats i färg. Bilderna är tänkta att tryckas i litho eller i den grafiska processen imageon. Av totalt tusentalet bilder finns två kollektioner om vardera 40 bilder. Den ena i svartvit grå toner, den andra i en individuell färgpalett, varav några ser du här. Att det blev just 40 bilder per kollektion har att göra med att Riksvägen har beteckningen R40.

Foto Lars Gustaf Andersson v 2007. Titel: R40

JOHAN GRIMONPREZ – VIDEO

På Konsthallen Magasin 3 i Stockholm visar Johan Grimonprez ”Double Take” från 2008. Verket är en del av Magasin 3´s egen samling och presenteras för första gången på en institution i Europa.

Filmen är en hyllning till regissören Alfred Hitchcock och hans populära roll som presentatör i den egna TV-serien The Alfred Hitchcock Hour (1955-1965).

Material om Hitchcock vävs samman med TV´s rapportering från Kalla kriget. Det dokumentära och fiktiva flyter ihop till en experimentell film.

Grimonprez fick sitt stora genombrott med verket ”Dial H-I-S-T-O-R-Y” (1997) – ett filmcollage om flygplanskapningar återgivet i olika medier som TV-nyheter, propagandafilmer och tecknade serier.

Filmklipp och sekvenser ur filmverket Double Take.

TABAIMO PÅ MODERNA MUSEET, STOCKHOLM

Tabaimo är den japanska konstnären som började arbeta med film när hon märkte att enstaka bilder inte räckte till för de berättelser hon ville förmedla.  Hon skapar sviter om hundratals teckningar som hon scannar och bearbetar digitalt till animationer. Filmerna visas ofta som installationer, projicerade i avgränsade rumsligheter eller scenrum dit betraktaren leds in.

I en av presentationerna ”Midnight Sea” – öppnar sig ett stiliserat nattligt havslandskap, som för tanken till Hokusai eller kanske Sugimotos fotografiska Seascapes. Vågor bryter den svarta havsytan i en uråldrig japansk metafor för hud, kropp och åldrande. Ner i djupet bland inälvsliknande tång och sjögräs rör sig ”kaminoke” – här i betydelsen demoner eller besvärjelser – som förträngningar i ett plågat undermedvetna.

LORETTA LUX PÅ KULTURHUSET, STOCKHOLM



Loretta Lux hade sina första möten med konst mycket tidigt i sin barndom. Hon växte upp hos sina morföräldrar i Dresden och de tog henne tidigt till olika museer. De tittade på gamla mästerverk och de bilderna hon kände starkast för var naturligtvis porträtt av barn.

Hennes bilder är inte porträtt i ordets traditionella mening. Hon kallar dem fantasiporträtt eftersom de faktiskt inte handlar om barnen hon fotograferar. Barnen i bilderna blir metaforer för oskuld och barndomens förlorade paradis.

Hos barnet skymtar man redan den vuxne som barnet kommer att bli, och hos den vuxne finns spår av barnet som han eller hon en gång var. Loretta Lux utbildade sig till konstnär och hennes arbetsprocess ligger mycket närmare måleriet än fotografiet. Hela processen är tidsödande och det finns år då hon bara producerat tre bilder. Hon bygger upp sina bilder som målningar, arrangerar former och färger. Hon bearbetar sina bilder digitalt och processen liknar den som en målare gör på en duk.

MAGASIN 3 – SAMTIDSKONSTENS KONSTHALL


Magasin 3 är en av Sveriges mest intressanta platser för samtidskonst. Den grundades 1987 av Robert Weil och sedan dess har konsthallen placerat sig som en viktig aktör för att aktivt medverka i det samtida kulturklimatet. Genom att introducera och presentera internationellt kända konstnärer och stödja konstnärlig verksamhet möjliggör man också för en bredare publik att få se den yppersta klassen av god samtida konst.

Utställningar med Mona Hatoum, Bruce Nauman, Tony Oursler, Pipilotti Rist och Christian Boltanski är bara några av världens främsta konstnärer som Magasin 3 presenterat under åren

ILOVEYOUIHATEYOU – 2008


Utställningen iloveyouihateyou på Magasin 3 under april 2009 utgår från Leah Singers och Lee Ranaldos audiovisuella verk med samma namn. Verket är en undersökning av hur bild och ljud samverkar, utformat som liveperformance och installation. Deras performance och installationer för samman ett flöde av bilder och ljud tagna ur livet till ögonblick som understryker det vackra i vardagen, extraordinära händelser i det till synes ospektakulära.

Poeten och musikern Lee Ranaldos och konstnären Leah Singer har samarbetat i mer än ett decennium med multimedia-performance.

 

SANTIAGO SIERRA




Sierra erbjuder inte en specifik historia, han formulerar inget åt oss och ibland ingenting att se. Vi fyller i det som inte är beskrivet,  just eftersom vi ändå vet eller borde veta.

Ämnen som återkommer i Sierras konstnärskap är varar, transport och handel. I arbetet finns skräp från utställningen kvar. Bubbelplats, täckpapper, sladdrester med mera visar att här har arbete ägt rum. Sierra vill framhäva detta, vill att det ligger kvar och smutsar ner. Både arbete och skräp återkommer som referens. 

Från konsthallens balkong på Magasin 3 är en strålkastare riktad mot Banankompaniets stora lager- och kontorsbyggnad. När det är mörkt ute lyser den upp byggnadens baksida. Strålkastaren drivs av en dieselgenerator. Avgaserna leds ut ur byggnaden via en slang. Tillsammans med det extrema oljudet från generatorn blir betraktaren också medveten om avgasernas påverkan genom slangens dragning i rummen till det yttre rummet – utemiljön.

MÄNSKLIG AVFÖRING

Ett av de starkare verken är installationen med 21 antropometriska moduler av mänsklig avföring. Utförda av människorna vid Sulabh International, New Delhi i Indien 2006.  Utplacerade likt varor som just skeppats in. I konstnärens metod ingår att betala människor som utför en handling som en del av verket. I detta verk arbetade människorna utan att vilja ha någon form av ersättning. Avföringen samlades in i New Delhi efter att ha legat orörd i tre år, vilket i sanitetshänseende gör den likvärdig med jord. Den blandades med fevicol, ett ihoplimmande plastmaterial och torkades i specialformar av trä. Renhållningsarbetarna vid sanitetsrörelsen Sulabh i indien är oftast kastlösa, som till börden tvingas åta sig den fysiskt och mentalt påfrestande uppgiften att samla ihop mänsklig avföring, beskyllda för dåliga gärningar i ett tidigare liv.

LILJEVALCHS KONSTHALL – JAN HÅFSTRÖM




”Mörkrets Hjärta” är titeln på Jan Håfströms utställning på Liljevalchs Konsthall (18 april – 21 maj 2009). Mörkrets Hjärta är en teatral utställning som handlar om döden och nyfikenheten på livet. Mörkret tätnar kring scenerier och symboler, och i fjärran reser sig Dödens ö ur vattnet. Här möts konstens, litteraturens och seriernas värld. Mr Walkers – alias Fantomens, äventyr och scener ur Joseph Conrads kortroman Mörkrets Hjärta, som utkom 1902, binds ihop av en Håfströmsk logik.

Kanske är det Mr Walker som axlar den största och mest komplexa rollen som den gäckande dubbelnaturen, konstnärens alter ego, en fadersgestalt och sinnesbilden av den skapande människan.

150 verk visas i Liljevalchs utställning och är, med några få undantag producerade efter år 2000. I utställningen möter publiken en 72- årig konstnär som är en av de vitalaste och mest spännande vi har i Sverige. Varje rum i utställningen är en scen, förklarar han. Här är enskildheterna kanske inte det viktigaste utan det intressanta är hur olika delar går in i varandra och förhåller sig till varandra.

Som ett intressant kommunikations- och konstpedagogiskt projekt har Liljevalchs en webbplats där varje besökare kan skapa ett eget ”Håfströms-verk” – Den Eviga Återkomsten, och få det projicerat på en vägg i Jan Håfströms utställning. Webbplatsen låter besökaren färdas med och genom Håfströms verk – en interaktiv resa kantad med Fantomens djungelordspråk och ljudet från Kongofloden. Också en serieteckningstävling finns i anslutning till utställningen som inbjuder alla sjätteklassare i Stockholms skolor att delta med bidrag.