Välkommen till min konstnärliga sida. Här finner du dagboksanteckningar kring mitt konstnärskap, om konst, om muséer, om gallerier, om konstnärer och om händelser som påverkar mitt liv och konstnärskap.
Det har sakteliga börjat hända saker och ting runt Textilhögskolan. Det som tidigare var stämplat kläder har idag blivit konstruktioner. Det som tidigare var vävteknik har nu blivit smart textile.
Intressant att följa utvecklingen och framförallt kring modedesign. Många av elevernas examensarbeten visar på stor kreativitet och unika gestaltningsmässiga attityder. Sådant brukar företag gilla och media. Enligt egen utsago har ingen elev några problem att finna arbete efter examen. Ifall detta stämmer är utvecklingen för Textilhögskolan än mer spännande.
Här följer ett antal bilder från visningen på Simonsland. Foto & Film; Lars Gustaf
Den underskattade frisyrkonstnären Calle Kjellgren i Borås, gjorde nyligen en excentrisk frisyr- och modeshow hos Helen Beauty Center i Borås. Med spännande klädkreationer i blandade material blev de fascinerande frisyrerna starka accenter i visningen. Som klippt ur ett avantgarde-magasin i New York. Bravo!
Jag har alltid fascinerats över att stensättarna ofta gör plattsättning så traditionellt.
För sådär femton år sedan gjorde jag bl a till Scholl-butikerna en annan typ av golvdesign. Min uppfattning var att en Schollkund tittar ned på sina fötter, iakttar sina skor vid utprovning etc. Därför skapade jag en idé att golvet skulle vara harmoniskt att se på och gå på. Att blandning av textil, trä, skiffer och marmor gjorde det möjligt att känna en sko på olika golvunderlag. Idén var rutsystem med passager på diagonalen. Schollbutikerna blev mycket uppmärksammat för bl a golvidén.
På samma sätt har jag tänkt när jag lagt marktegel. Det är viktigt med avbrott eller brott på det systematiska och reglerade.
De flesta lägger marktegel eller markplattor på ett verkligt traditionellt sätt vilket blir tungt att se på och inte alls spännande. Dels kan man genom plattsättningen göra långa passager till att bli kortare genom avvikande plattsättning e dyl
Det här är några exempel på annorlunda plattsättning av marktegel. I de här fallen är det vårt hus garageinfart och entré.
Ett litet kort musikstycke i samband med invigningen.
Ribban är lagd. En välregisserad teaterbiennal med massor av bra teater.
Den nya svenska kulturpolitiken är här – förutsättningarna har ändrats – hur påverkar det svensk teaterkonst? Skapar det nya möjligheter för dynamik och mångfald – den här biennalen – den nionde i ordningen kommer med teatraliska inspel från hela landet och spänner mellan tradition och förnyelse, från småskaligt till storslaget. Den beskriver verkshöjden i landet kring teaterföreställningarna och en fingervisning på hög kvalitet i utförande och innehåll.
En herrgårdssägen efter Selma Lagerlöfs roman
Premiärkvällen var storslagen med en fascinerande teaterföreställning av Västanå teater – ”En herrgårdssägen.” Hela teaterstycket var mästerligt och de fiolspelande ensemblen gjorde en utmärkt roll.
Innehållet – fiolen – i denna finns det en dröm.
En gång i den tidiga barndomen frågade Selma Lagerlöf sin far: ”Varför är jag låghalt och ful och till ingen glädje och nytta i världen?”
”Du är ett instrument”, svarade löjtnant Lagerlöf utan att tveka ett ögonblick.
”I själva verket är du en fiol, en riktig fiol med strängar och snäcka, hals och sadel. Du är lika så god som Amati eller en Stradivarius… vishetens ord har satt sina spår… omöjligt att beskriva – måste upplevas.
Ett litet kort intro har jag spelat in under invigningskvällen, den kan ge en liten försmak om den ypperlig skådespelarprestationen som stundade med huvudaktören. Ett brilliant skådespeleri tyckte jag.
På Pustervik fick jag andnöd – av fullkomlig totalupplevelse. I kolsvart rum, med envis ljudillustration och koregrafi i yppersta klass med dansare som gestaltade olika uttryck med stor inlevelse – blev jag knockad. Jag är bortskämd med stor konst. Inom olika områden. Men det här var riktigt bra. koreografen Kenneth Kvarnström hade mejslat ut en perfektion av kulisser och kontraster som aldrig ville sina. Det bara blev bättre och bättre. I kombination med dansarnas berättelse och ljudillustrationer som väckte både olust och lust – samlade in hela föreställningen med perfektion. Dansarna Sofia Karlsson, Johanna Klint, Janne Marja-aho hade en lysande tajming och i kombinationen med musik och ljudillustrationerna av Jukka Rintamäki blev upplevelsen total.
I Destruction Songs möter man mästare i rörelse. Dansare som fulländat gestaltar koreografens idéer med kropp och själ. Ett rum som öppnar sig för fantasin och kroppar klädda i pur skönhet. För mig gick en dröm i uppfyllelse. Det enda som krävdes av mig själv, var närvaron. Jag rös.
Under temat ”Brottsplatser” genomförde konstnärinnan Katerina Mistal en installation i realtid samt videoverk vid Röda Sten i Göteborg. Vernissagen var 2006 och jag själv var en del i projektet. Jag intervjuades och uttryckte vad jag kände kring platsen och min vetskap om att det frekvent sker självmord från Älvsborgsbron. Vid nedslagsplatserna finns olika ”lämningar” som människor har lagt eller planterat. Något träd har vuxit upp.
Katerina Mistal hade iscensatt en videoinstallation vid varje broräcke med riktning mot Röda Sten vid någons eventuella iscensättning av ett hopp. De enorma projektionerna inne på röda Sten visade bl a film på mig och andra aktörer om självmord och tankar runt människors hopplöshet som till slut leder till ett hopp. Och död.
Mitt eget engagemang som tidigare styrelseledamot i Svenska Brandskyddsföreningen och som har sina lokaler vid andra brofästet av Älvsborgsbron, där kunde man också bekräfta att att det förekom frekvent att människor givit upp.
Hans fru, Diana har också charmats av den lilla stadens möjligheter. Hon är också konstnär med inriktning på fotografiskt uttryck. Hon hade för några år sedan en utställning på Ålgården som var stark i sitt innehåll.
Här följer några bilder från Abecita Corsettfabrik och ett litet tal av Jim Dine.
Besök utställningen, liksom den på Borås Konstmuseum – de kommer aldrig tillbaka. I alla fall inte i denna version.
Mästerliga bilder fotograferade i lager och med både stor respekt och vördnad för motiv i kombination med vårdslös fotografisk teknik som bryter alla traditioner.
Bilden under visar Skandinaviens duktigaste grafiker Björn Bredström som är verksam på Ålgården, intill honom sitter min gamle kompis, konstnären Hans Gothlin som målar monokromatiska bilder med stor perfektion, till höger om honom Jim Dine och därefter jag själv. Vi samtalar om Jims konstnärskap och att han har ett hov av medarbetare till sin hjälp.
Torsdagen den 28 maj 2009 öppnade Jim Dine sin specialutställning Boy in the World på Borås Konstmuseum. Här står Jim Dine framför sin första målning av Pinocchio, som var ett beställningsverk från en av Disneys chefer. Han ansåg bilden alltför dyster så den levererades aldrig. Den här versionen av Pinocchio är en av de allra säkraste på utställningen. Den närmast brutala kopplingen mellan den ena sidans gossliknande gestalt och den auktoritära sidan med arm och hand i en förstorad form ger kraften av vilja och riktning. Den skulle sitta fint i Borås Stadshus. Kopian av ”Walking to Borås” – den stora skulpturen av Pinocchio fick sin plats i södra änden av Allégatan maj 2008. Det här är ursprungsmålningen av Pinocchio och som blev starten på en period fram till idag där Jim Dine delar sitt liv med denna gestaltning- och process. Jim Dine beskriver uttrycket och innehållet av sin ursprunksmålning, med Pinocchio, fågeln, Venus mfl viktiga gestalningsobjekt i hans målning.
Jim Dine, amerikansk multikonstnär slog igenom 1960 , då han tillsammans med bl a Andy Warhol, Jasper Johns,Claes Oldenburg och Robert Rauschenberg blev känd som den amerikanska popkonstens främsta företrädare.
Utställningen Boy in the World redovisar stora delar av Jim Dines Pinocchioproduktion som sträcker sig över åren 1997-2009. Som besökaren kommer att se finns det få referenser till Disneys berömda film. Det är endast genom figurens yttre som han känns igen. Förlagan är en promotionsdocka för filmen som Dine hittade i en lumpbod 1964. Men det som inspirerar Dine är snarare Carlo Collodis originalberättelse Pinocchios äventyr, berättelsen om en trädocka, från 1881-1883.
En filmsnutt från invigningen av utställningen. Jag tog honom när han talade lite informellt om sin relation till bl a Pinocchio.
