Välkommen till min konstnärliga sida. Här finner du dagboksanteckningar kring mitt konstnärskap, om konst, om muséer, om gallerier, om konstnärer och om händelser som påverkar mitt liv och konstnärskap.
Som av en händelse rotade jag i högar av gamla teckningar och original. Så kom en mapp flygande med typsnitt från 1974. Jag hade tecknat dem, bokstav för bokstav i ca 15 0 x 150 mm. De blev godtagna som typsnitt av Mecanorma och ett av typsnitten togs upp av Letraset.
Det var typsnittsfamiljen Airline. Det typsnittet gjorde jag som italic, bold, och black.
Dessa typsnitt användes ofta till olika korta ordbilder, som till exempel logotyper. Alla mina typsnitt var direkt olämpliga till rubriksättningar och var aldrig meningen att anpassas till sådan användning. När jag jobbade i Italien så användes just Airline till ett antal kampanjer. Jag vill minnas att det var till förpackningar för salt.
De andra typsnitten Seans, Gustaf och PuroArea var ännu mer fantasitypsnitt som hade fått sitt ursprung ur logotyper och varumärkesdesign.
Det är lite intressant att se att det är lite retro över dem och kan fungera även idag 35 år senare.
Höjdpunkten och starten för Skulpturfestivalen 2008 var bl a när Jim Dinés Pinocchio avtäcktes vid rondellen, vid Allégatans södra ände. Tusentals människor invigde och hälsade Pinocchio välkommen till Borås.
Ett verk som blivit möjligt tack vare en donation på ca 9 miljoner kronor, med initiativtagarna Berith och Bengt Swegmark och Konstmuseums chef Hasse Persson och en rad ej namngivna donatorer.
GÅVA FRÅN ÅLGÅRDEN OCH JIM DINE.
En glad Jim Dine cyklar på sin nya Skeppshultscykel som han fick som gåva av Ålgårdens Grafiska Verkstad. Jim Dine ledde en grafisk workshop på Ålgården 2004 och där han bl a efterskänkte 50 grafiska självporträtt.
I sin workshop tryckte Jim Dine bl a sin välkända badrock i ett antal olika tryck. Hans mästertryckare Kurt Zein var hitflugen från Schweiz för att bistå Jim Dine med tryckteknisk perfektion. De grafiska bladen kunde senare köpas hos förläggaren och galleristen Alan Cristea på New Bond Street i London. Pris per blad, ca halvmiljonen.
SKULPTURFESTIVAL
Pinocchio blev också startskottet för Skulpturfestivalen som kom att representeras av en rad kända skulptörer och konstnärer. Några av dessa var naturligtvis Jim Dine, Tony Cragg, Anthony Gormley, Sean Henry, och i spåren följde också en rad svenskar som Marianne De Geer, Claes Hake, Pål Svensson mfl.
På estraden vid invigningen av Skulpturfestivalen – Borås Konstmuseums chef Hasse Persson samtalar med konstnären Fredrik Wretman.
Presentation av Catafalque. Mitt i skrevet samtalar den kände Sune Nordgren med Hasse Persson till vänster, och till höger konstnären Sean Henry.
Inför sommaren 2010 kommer med all sannolikhet Borås Skulpturfestival att bli Borås Skulpturbiennal och förbli en institution i Borås konst- och kulturevenemang. En rad nya intressanta verk, i tillägg till de redan etablerade och placerade i Borås, kommer skulpturvandringarna att bli ännu mer intressanta och publikfriande.
Hasse Persson samtalar med Skulptören Claes Hake – mästaren själv att hantera stora stenblock. Det skall vara en jätte att kunna skapa något – av något så hårt som sten. Vid Hasse Perssons fråga om Claes ville kommentera sitt verk blev svaret – vad vill du veta? Jag kan sjunga – och så sjöng han en truddelutt…
Nedan Claes Hakes installation, en majestätisk portal av bohusgranit.
Ständigt arbetar man med konsten och den kreativa processen.
Philip Glass ljuder in i öronen genom hörlurarna och jag skär i träskivor som skall bli motiv ur min svit av träsnitt. Nu sker det mycket samtidigt, och en rad olika objektproduktioner.
Ibland får jag hejda mig.
Mina lärare på konstskolan sa ofta -”du är så kvantitativ, ur det kommer säkert kvalitet.”
På det kan man ju leva länge och arbeta vidare…
Här ser du några exempel på mina pågående produktioner och redigeringar;
Stövlar i vax och brons är nästan klara, fåglar skall iscensättas i olika skepnader, alla i vax.
Dessa kan du se på mina tidigare blogginlägg. Bilder från Borås Konstmuseum och Galleri Jeanette Ölund.
Ich sehe was, was Du nicht siehst…
Fragile, Kleine, Und Alles Wird Gut… 1 & 2.
Kläder skall skapas, och klippas om och till. Har påbörjat en serie målningar i helt annan stil än de jag tidigare gjort. Jag experimenterar med mig själv, min egen förmåga att bryta det jag redan gör. Nu blir det mer föreställande, kvinnoansikten. För mig bär de på något, döljer något…
Bronsmask – Franken.
Collage, ansiktsformer i tunn gasväv. – Her Face, Front And Back.
Exempel på mina masker, de gör jag i olika utföranden. Brons, Gips, Textil, Papper, Gummi mm – de är inte så dekorativa som t ex de Venezianska eller Kinesiska, utan ibland mer som ”burkor”, de har något att dölja. Det finns något mer bakom.
Jag går vidare på mönsterkompositioner och har en serie som är gjorda i trä med måtten ca 70 x 100 cm. Men också måleri på förtryckta tyger i stora format, denna är ca 180 x 250cm.
Mina fragmentationer fortsätter i oljemåleriet, jag skall renodla måleriet i skikt, lager i lager eller lager på lager…
… jag vill inte höra mer. Det är bra nu. Du är för mycket, varför kan du inte bara vara. Ta det lugnt, njut… sluta tjata, jag skär av mig öronen… sluta, fortsätt inte…
Ett konstmuseum värt ett besök. Några stenkast ifrån det Judiska Museet. Relativt nytt med stort utbud av modern, ung samtidskonst. Även experimentell multimediakonst visas i de rymliga lokalerna- och de vackra rummen gör konsten full rättvisa.
Här är jag trött. I benen. Aldrig på god konst. Den får mig att vakna upp… Här står Anna – denna vackra gestalt mot en monokrom bakgrund i rött, som blandar hennes djupa, mörka färger till ett preludium av existens… Hon passerar, skrider genom konstrummen – Anna mot en dekor av linjära, abstrakta linjer i klara färger, i flera lager. Blankt som nylackad bil.
Här står jag i foajén till Konsthallen. Som vi båda blev imponerade av. På utsidan av Museet finns ett litet café och på den stora ytan framför entrén finns ett verk med stora bokstäver på hela gårdsplanen. I Gult och Svart. Som en hopphage.
En fullkomligt unik manskör. Vi träffas varje år på Valborg kl 16. Sjunger in oss i sångerna under en timma, fikar på Röda Rummet och uppträder på Rådhustrappan klockan 18.
Allt under ledning av Dan Lind. Gossarna kommer från alla hörn runt trakten och sjunger i olika körer. Jag jämte några fler sjunger i Par Bricole.
Sköna Maj, Längtan till Landet är några av dessa vårklassiker som talar om att nu är det vår. I år var det redan sommar. Ja, det framgår väl nästa av bilderna att solen värmde och sken i vårsolens glans.
Det är jag som står i mitten. Vi väntar på ett klockspel. Båda bilderna fotograferade av Anna Nero.
Efter möte med representanter på 798 ArtZone i Beijing, är processen i gång.
Dashanzi Art District även kallad Factory 798 är en del av Dashanzi med byggnader som tidigare inrymde bl a en 50-årig gammal militärfabrik. Byggnaderna är unika i sin arkitekturella stil. Här sker expansionen i snabb takt och gallerier och konstnärer slåss om möjligheten att exponera sig. Inte sällan görs koppling till New Yorks Greenwich Village och Soho.
Min planering och ambition är att 2010-2011 ha en separatutställning i detta intressanta kulturområde.
Presentationen av mina verk gjordes genom personligt besök och genom bildvisning och film.
Representanterna imponerades av mina skulpturer och uttrycksfulla vaxobjekt.
Inte minst de skulpturer som visades på Borås konstmuseum sommaren 2007 i form av deformerade händer.
Detta är ju också kinesernas verklighet – konsekvensen av extrema, mänskliga exploateringar och omänskliga förhållanden inom produktion.
De var också intresserade av att se mer av mina sjuka fåglar. En av anledningarna tror jag beror på att kineserna har en ständig hotbild kring pandemier, med miljö- och naturkatastrofer i sina närområden. ”Fågelinfluensan” gör sig påmind i asiatisk media och skandalen kring mjölkersättningen som skadade barnens njurar är ytterligare exempel på olika hotbilder i landet. Men de tycks vara medvetna, de förstår.
Kinesernas förhållande till fåglar känner jag inte till, men ofta är byggnader utsmyckade med drakar men också olika fantasifåglar. Jag får läsa på varför de är så intresserade av fåglar.
Min egen ”fågelkoloni” är ju inte exempel på de vackra paradisfåglarna. Mina gestaltas ju sjuka, söndrade, som kadaver och förruttnade. Men det var detta representanterna tog till sig. De vill se mycket mer.
Vänliga, tillmötesgående, restriktivt återhållsamma. Denna kinesiska generalvakt inom den ”Förbjudna Staden” var inget undantag. De kulturhistoriska värdena är ofattbara och med stort intresse kan man bara ta till sig fragment av all kulturell rikedom som omger mig som turist.
Några verk i 500 x 700. Tryckmetod screentryck. Jag har valt att arbeta med partiella tryck och i intervaller med tryckpapper som flyttas slumpmässigt från tryck till tryck.
Mina videoverk spänner över vida områden. Innehåll kring begrepp som utlämnad, saknad, lämnad, väntan, längtan, är bara några av de plattformar som figurerar i mina verk.
Dessa bilder är stills från videoverk som handlar om att vara utlämnad, ensam, att vara någon, men inte veta vem.
Detta videoverk heter Beatrice 2003 och redigerades tillsammans med videokonstnären Krister Kennedy.
Han ser oberörd ut inför uppståndelsen att bli lämnad i Borås.
Högskolans rektor Lena Nordström ser också oberörd ut men belåten att skulpturen hamnat utanför Högskolan.
En av donatorerna Joakim Hedin, jämte Kommunalrådet Morgan Hjalmarsson (Fp) och med ryggen åt kameran Paul Frankenius, är också nöjda med att skulpturen nu stannar i Borås. Runt miljonen är gåvan värd för Borås Stad och medborgarna.
Borås är på väg att etablera sig Sveriges mest attraktiva konststad, och som skall tas på fullt allvar. Det är knappast tack vare politikerna utan kompetenta tjänstemän och en rad entusiastiska företagare. Under de senaste åren har donationer till ett värde på över 15 miljoner hamnat i Borås Stads ägo. Senast i raden är Sean Henrys skulptur Catafalque – som hamnade i Borås och fick sin placering i samband med Skulpturfestivalen sommaren 2008 utanför Högskolan i Borås.
I mars 2009 invigdes Catafalque utanför Högskolan i Borås. Med ett liten opretentiös ceremoni överlämnades gåvan från donatorerna Paul Frankenius och Joakim Hedin till Borås Stad.
Skulpturen kom i folkmun att tidigt få titeln ” den late studenten”. Här kan du lyssna på Sean Henrys lilla tal i samband med överlämnandet av gåvan.
Borås Skulpturfestival kommer förmodligen att bli Borås Skulpturbiennal med start 2010.
Som av en händelse rotade jag i högar av gamla teckningar och original. Så kom en mapp flygande med typsnitt från 1974. Jag hade tecknat dem, bokstav för bokstav i ca 15 0 x 150 mm. De blev godtagna som typsnitt av Mecanorma och ett av typsnitten togs upp av Letraset. 
